Jag har återigen funderat, och för att låta sådär filosofisk igen har jag kommit på att livet kan liknas en månlandning.
Oj, det låter flummigt, jag vet. Men tänk på det, livet kan ibland kännas tyngdlöst, men trots det så väger allt faktiskt lika mycket ändå, hur mycket man än låtsas om att det inte är så. En resa till månen kan kännas bra, men förr eller senare måste man ändå komma ner på jorden igen.
Tänk på det.

Idag har varit en sån där dag som jag bara har gjort vad jag har känt för. Jag sov tills jag vaknade av mej själv, och åkte sen till mamma för att äta middag (älgstek, mums!) och för att träffa den nya lilla valpen Diamonhill's Dragonheart, som även kallas Sixten. Han är en kanintax, vilket är den minsta taxrasen.
Nu ikväll ska jag göra något jag har velat göra hela veckan, men inte hunnit; sätta mej och kolla på Desperate Housewives. Det tycker jag att jag kan göra efter veckan som har gått.

Sixten

Yeey, jag blev antagen till beteendevetenskapliga programmet på Mälardalens högskola i Eskilstuna!
Så lycklig är jag.
Nu är det bara lite till packning. Lite (det vill säga mycket) kläder kvar, men pappa har burit ut alla andra lådor till kärran som står utanför. Inte ens min säng är kvar. Det blir till att invadera Erikas rum och sova i hennes säng.
Ska nog sova snart, trött. Borde egentligen packa liiite till, men jag orkar inte, eftersom allt i stort sett är en enda röra. Kan kanske lägga ner min bikini i en låda, det orkar jag nog.

Fortfarande, jag blev antagen!

Idag tänkte jag ju då att jag skulle packa. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mej. Jag gjorde i alla fall klart alla mina tackkort till studenten (vet inte om det är normalt eller om jag är sent ute?) och sen blev det bara filmerna som åkte ner i en låda lite halvt om halvt. Får nog ta mej i kragen imorgon och göra resten. Eller ja, det mesta av resten. Lite kan man ju alltid packa i panik på torsdag kväll.
Trött är jag nu också. Det blir nog till att gå och lägga sej snart och kanske läsa ett kapitel ur Harry Potter.
Ja, jag vet att jag är skitcool.

Andas värmen.
Tänker stundom på det negativa, studom på det positiva.
Det positiva väger över, men det negativa finns.
Det positiva vinner till slut, så som det alltid gör.
Äter en ahlgrens bil, och två till.
En grön, en vit, en rosa.
Andas värmen.

Nu ska jag berätta historien om min iPod.
Jag fick den i julklapp av min mamma år 2006. Jag var överlycklig, men när jag öppnade lådan, var den tom. Jag trodde att det var ett skämt. Sämsta skämtet i världen. Det visade sej dock att det inte var ett skämt, det var bara personalen på Expert i Tranemo som hade missat att lägga i iPoden. Mamma åkte dit några dagar senare och skulle fixa, och kom sen hit till Gislaved med den. När jag öppnade lådan den här gången, var det en iPod i, men inte den som bilden visade. Det var en svart iPod av första generationen med 2 gb minne. "Min" iPod skulle vara av andra generationen med ett minne av 4 gb. Jag var besviken och skulle några dagar senare åka för första gången till Dennis, och ville självklart ha med min nya iPod. Mamma ringde till Expert och skällde ut dom, och det slutade med att en därifrån kom hem hit med en ny, denna gången en med 8 gb minne, som ursäkt för alla problem.
Hur som helst, jag och min iPod har varit med om mycket tillsammans och den har hängt med mej överallt. Nu sjunger den nog tyvärr dock på sista versen. Den har återuppstått från dom döda många gånger, och det är mer än en gång jag har trott att hoppet var ute. Nu tror jag däremot att den inte har så många liv kvar.
Nästa investering blir nog kanske en iphone, fast inte nu. Eller jo, vinner jag en miljon, så visst.

Idag är det fortsatt varmt, och kvavt är det också. Ute känns det (med undantag för morgonrasten) som en grill på högsta värme, och inne i fabriken känns det som att jag befinner mej i en regnskog av betong. Det var "sommarfika" idag, och det innebar att det bjöds på smörgåstårta till lunch, vilken var väldigt uppskattat av alla. Kanske inte så nyttigt, men gott.

Nu ikväll har Erika varit här på middag, och sen gick vi två systrar ut på kvällspromenad med Ivanhoe. Mysigt.
Och nu sitter vi här medan alla dricker kaffe. Eller ja, alla utom jag, som intar mitt behov av koffein i form av energidryck.

Ingen människa är oskyldig, det finns bara olika grader av ansvar.