Blåbärste
Jag har hittat ett nytt favoritte! Den här gången provade jag Friggs blåbärste med smak av afrikansk rooibos och blåbär. Det är ett rött te, och det smakar verkligen blåbär. Annars kan det lätt vara så att te luktar hur gott som helst, men smaken får man anstränga sej för att känna. I alla fall, det var hur gott som helst! Jag rekommenderar det verkligen.
När jag ändå har börjat
Så mycket funderingar jag har hållit tillbaka i min blogg - för att det har varit pinsamt.
Men nu har jag börjat, och då kan jag fortsätta. Det man har ska man vara glad för, sägs det. Och det tror jag på. Mitt handikapp är inte roligt att ha, men jag inser hur mycket allt annat betyder för mej. Som pappa brukar säga: Det finns stora problem och det finns små problem. Och nej, det är inte kul att ha ett handikapp. Det är inte roligt att människor ibland vänder sej om och tittar, det är inte roligt att inte ha samma möjligheter som alla andra, och det är inte roligt att veta att det finns dom som säger "hon den där handikappade" om mej när dom ska förklara vem jag är.
Men jag har så mycket fint i mitt liv ändå.
Det finns visst saker jag så gärna skulle vilja göra som faktiskt bara är omöjligt, och det är bara att gilla läget. Jag kan en massa saker i alla fall, och jag gör dom på mitt eget sätt.
Och jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan använda ordet "handikapp" som ett skällsord. Det är så lätt att säga saker som min mobil är helt handikappad eller du är handikappad!
Jag sa till Dennis innan idag när vi såg något liknande skrivet någonstans i cyberrymden att ett handikapp är inte när mobilen inte funkar. Att fingrarna spretar ofrivilligt åt alla håll och att handen rycker och spänner på en redovisning inför 50 personer - det är ett handikapp.
Tack och hej!
Men nu har jag börjat, och då kan jag fortsätta. Det man har ska man vara glad för, sägs det. Och det tror jag på. Mitt handikapp är inte roligt att ha, men jag inser hur mycket allt annat betyder för mej. Som pappa brukar säga: Det finns stora problem och det finns små problem. Och nej, det är inte kul att ha ett handikapp. Det är inte roligt att människor ibland vänder sej om och tittar, det är inte roligt att inte ha samma möjligheter som alla andra, och det är inte roligt att veta att det finns dom som säger "hon den där handikappade" om mej när dom ska förklara vem jag är.
Men jag har så mycket fint i mitt liv ändå.
Det finns visst saker jag så gärna skulle vilja göra som faktiskt bara är omöjligt, och det är bara att gilla läget. Jag kan en massa saker i alla fall, och jag gör dom på mitt eget sätt.
Och jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan använda ordet "handikapp" som ett skällsord. Det är så lätt att säga saker som min mobil är helt handikappad eller du är handikappad!
Jag sa till Dennis innan idag när vi såg något liknande skrivet någonstans i cyberrymden att ett handikapp är inte när mobilen inte funkar. Att fingrarna spretar ofrivilligt åt alla håll och att handen rycker och spänner på en redovisning inför 50 personer - det är ett handikapp.
Tack och hej!
Världens längsta natt
Först måste jag säga att det var den bästa känslan att vara hemma igår efter redovisningen. Att kunna krypa ner i sängen redan kl. 21.30 och sova sova sova kändes bara så rätt, och att åka till Västerås idag med Ingrid kändes bara bäst.
Men det blev inget Västerås.
Kl. 23.50 vaknade jag av att Dennis skriker att axeln har gått ur led (för 4:e gången. Jag har dock aldrig varit med innan) och säger åt mej att tända. Vi försökte tillsammans få honom att resa sej upp, men det gick självklart inte. Efter en liten stund av panik ringer jag 112 och ber dom skicka en ambulans, eftersom Dennis inte kunde röra sej och stod i den konstigaste ställningen man kan tänka sej. Ambulansen skulle komma om 4 minuter, så jag sprang ner för att öppna. Två underbara ambulansmän följde med upp i lägenheten och försökte få tillbaka axeln på plats genom att Dennis fick hänga på köksbordet, men nej, axeln satt där den satt. Akilles skulle klart vara med överallt och ville klättra ner i ambulansmännens väska, för allt var ju en lek. Så sen blev det morfin och en försiktig färd till sjukhuset, och väl där fick vi vänta en liten stund (inte länge alls för att vara dagens sjukvård) och sen skulle dom dra tillbaka axeln. Mer morfin och massa annat sprutade dom i Dennis, och sen var axeln helt plötsligt tillbaka igen, även om Dennis var hög som ett hus efter all medicin. Sen lite mer väntan, efter lite tjat från en halvvaken Dennis ringde jag Gustav (kl. 02.30) och förklarade att Dennis inte skulle kunna jobba, och efter det ringde jag hem till Dennis föräldrar och bad dom skjutsa hem oss. Vi kunde tagit en taxi, men min plånbok låg så fint kvar i lägenheten. Väl hemma (kl. 03.00) fick Dennis ett stort glas isvatten, och sen bunkrade vi upp med massa kuddar i sängen så att han kunde halvsitta och sova.
Så, dagen har bestått av powernaps, en promenad på stan, film, godis och saft.
Vi klarar allt tillsammans
Men det blev inget Västerås.
Kl. 23.50 vaknade jag av att Dennis skriker att axeln har gått ur led (för 4:e gången. Jag har dock aldrig varit med innan) och säger åt mej att tända. Vi försökte tillsammans få honom att resa sej upp, men det gick självklart inte. Efter en liten stund av panik ringer jag 112 och ber dom skicka en ambulans, eftersom Dennis inte kunde röra sej och stod i den konstigaste ställningen man kan tänka sej. Ambulansen skulle komma om 4 minuter, så jag sprang ner för att öppna. Två underbara ambulansmän följde med upp i lägenheten och försökte få tillbaka axeln på plats genom att Dennis fick hänga på köksbordet, men nej, axeln satt där den satt. Akilles skulle klart vara med överallt och ville klättra ner i ambulansmännens väska, för allt var ju en lek. Så sen blev det morfin och en försiktig färd till sjukhuset, och väl där fick vi vänta en liten stund (inte länge alls för att vara dagens sjukvård) och sen skulle dom dra tillbaka axeln. Mer morfin och massa annat sprutade dom i Dennis, och sen var axeln helt plötsligt tillbaka igen, även om Dennis var hög som ett hus efter all medicin. Sen lite mer väntan, efter lite tjat från en halvvaken Dennis ringde jag Gustav (kl. 02.30) och förklarade att Dennis inte skulle kunna jobba, och efter det ringde jag hem till Dennis föräldrar och bad dom skjutsa hem oss. Vi kunde tagit en taxi, men min plånbok låg så fint kvar i lägenheten. Väl hemma (kl. 03.00) fick Dennis ett stort glas isvatten, och sen bunkrade vi upp med massa kuddar i sängen så att han kunde halvsitta och sova.
Så, dagen har bestått av powernaps, en promenad på stan, film, godis och saft.
Vi klarar allt tillsammans
Den längsta dagen på Mdh
Jag tänkte bara meddela att jag idag har gjort något jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag hade redovisning för hela min klass.
Egentligen är vi över 60 personer i min klass på det beteendevetenskapliga programmet, men eftersom en del av klassen ville göra en individuell (och mycket jobbigare) uppgift för att slippa redovisningen, var vi kanske 55 personer plus lärare idag. Och vi skulle redovisa. Och jag trodde aldrig att jag skulle klara det. Och jag HATAR att redovisa. Jag vet att jag har skrivit innan om att just hata är ett mycket starkt ord som man ska vara försiktig med att använda, men i detta fallet kan jag göra det med gott samvete: jag hatar att redovisa. Dessutom var självklart min grupp näst sist, vilket bara gör det hela ännu värre. Timmarna innan visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, och minuterna innan undrade jag när mitt hjärta skulle hoppa ut ur munnen på mej.
Men jag klarade det. Även om det gick lite halvdåligt då och då under min pratstund, så klarade jag det. Och efteråt kom Jocke (som var ungefär lika nervös som jag) flygande och gav mej världens största kram och ropade "Vi klarade det!". Då kändes det lite bättre. Och sen en jättebamsekram av Ingrid och det gjorde min dag.
Egentligen är vi över 60 personer i min klass på det beteendevetenskapliga programmet, men eftersom en del av klassen ville göra en individuell (och mycket jobbigare) uppgift för att slippa redovisningen, var vi kanske 55 personer plus lärare idag. Och vi skulle redovisa. Och jag trodde aldrig att jag skulle klara det. Och jag HATAR att redovisa. Jag vet att jag har skrivit innan om att just hata är ett mycket starkt ord som man ska vara försiktig med att använda, men i detta fallet kan jag göra det med gott samvete: jag hatar att redovisa. Dessutom var självklart min grupp näst sist, vilket bara gör det hela ännu värre. Timmarna innan visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, och minuterna innan undrade jag när mitt hjärta skulle hoppa ut ur munnen på mej.
Men jag klarade det. Även om det gick lite halvdåligt då och då under min pratstund, så klarade jag det. Och efteråt kom Jocke (som var ungefär lika nervös som jag) flygande och gav mej världens största kram och ropade "Vi klarade det!". Då kändes det lite bättre. Och sen en jättebamsekram av Ingrid och det gjorde min dag.
En tanke efter den här skoldagen:
Är det bara jag som inte fattade skämtet eller var det bara ren elakhet?
Är det bara jag som inte fattade skämtet eller var det bara ren elakhet?
Inte ensam
Du är stark Elina. Du har alltid fått kämpa och du lyckats fixa det mesta. När du var liten sa jag alltid att din envishet var din styrka och det skriver jag fortfarande under på. Se det som att du och alla vi som finns runt om dig har en uppgift i livet. Den är att förklara för alla andra vad cp innebär. Är vi bara lika envisa alla så ska vi säkert lyckas med. Saknar dig!
Kram
mamma
Precis den respons jag ville ha. Tack, mamma!
Jag vet att jag har många som står bakom mej, och jag hoppas att dom som undrar vågar fråga, så att jag kan få hjälp med min uppgift.
Ringde till Linköping idag angående operation (igen) i december. Fick dock inte det svar jag hade tänkt mej. Hur skulle jag kunna veta att dom inte har decembers schema förrän om några veckor? Jaja, det gäller bara att inte ta åt sej.
Nu tänker jag göra en ny kategori i min blogg som får namnet "Mitt handikapp", för den som vill läsa!
Kram
mamma
Precis den respons jag ville ha. Tack, mamma!
Jag vet att jag har många som står bakom mej, och jag hoppas att dom som undrar vågar fråga, så att jag kan få hjälp med min uppgift.
Ringde till Linköping idag angående operation (igen) i december. Fick dock inte det svar jag hade tänkt mej. Hur skulle jag kunna veta att dom inte har decembers schema förrän om några veckor? Jaja, det gäller bara att inte ta åt sej.
Nu tänker jag göra en ny kategori i min blogg som får namnet "Mitt handikapp", för den som vill läsa!
Jag är cp
Jag funderat en del på vad jag egentligen vill med min blogg. Vad ska jag skriva? Jag tycker själv att det är tjatigt att alltid babbla på om vad jag gjorde i skolan, vad jag åt till middag och vad jag ska göra imorgon. Jag tycker absolut att en blogg ska innehålla sånt, det är ju om sin vardag man ska skriva. Eller så kan man skriva vad man vill, bara man själv känner sej nöjd med det. Det är det som är problemet med mej; jag är inte helt nöjd. Ofta tänker jag på hur personligt man ska tänka i sin blogg. Jag är väl kanske lite tråkig, men jag tycker att man ska vara personlig till viss del, men inte för mycket.
Men om jag nu ska vara personlig då, vad är det jag först borde säga? Jag vet själv svaret, och det kommer nu:
Jag är cp.
Det låter hårt när man säger det, men varför? Det har blivit ett skällsord för att "alla som är cp har inte alla tomtar på loftet". Verkar det så på mej? Nej. Jag kan lova att alla mina tomtar är på plats och dom kommer inte att försvinna heller. Och jo, en cp-skada (cerebral pares) sitter i huvudet, men det måste inte betyda att intelligensen inte finns där.
Jag har ofta haft svårt att prata om det, tyckt att det har varit pinsamt och trott att jag kunde gömma det. Lite svårt med tanke på att vänster arm och ben inte alls hänger med som jag skulle vilja.
Jag kan säga det igen: Jag är cp.
Hoppsan hejsan, jag sa det, och jag är fortfarande lika glad och lycklig för det.
Hej, jag heter Elina och jag är cp.
Men om jag nu ska vara personlig då, vad är det jag först borde säga? Jag vet själv svaret, och det kommer nu:
Jag är cp.
Det låter hårt när man säger det, men varför? Det har blivit ett skällsord för att "alla som är cp har inte alla tomtar på loftet". Verkar det så på mej? Nej. Jag kan lova att alla mina tomtar är på plats och dom kommer inte att försvinna heller. Och jo, en cp-skada (cerebral pares) sitter i huvudet, men det måste inte betyda att intelligensen inte finns där.
Jag har ofta haft svårt att prata om det, tyckt att det har varit pinsamt och trott att jag kunde gömma det. Lite svårt med tanke på att vänster arm och ben inte alls hänger med som jag skulle vilja.
Jag kan säga det igen: Jag är cp.
Hoppsan hejsan, jag sa det, och jag är fortfarande lika glad och lycklig för det.
Hej, jag heter Elina och jag är cp.
Nämen titta!
Nejnej, jag har inte slutat blogga.
Men jag tröttnade på min gamla bloggdesign, och kom på en idé på en ny som skulle kunna bli bra. Sen var det ju så att bloggen inte ville som jag ville och designen gick åt skogen hur många gånger som helst. Då blev jag sur och bestämde mej för att inte skriva mer förrän min nya design var på plats, och titta hur det blev!
Nu tänker jag verkligen inte byta på ett tag, så mycket som jag fick slita för att den här skulle ge med sej.
Men jag tröttnade på min gamla bloggdesign, och kom på en idé på en ny som skulle kunna bli bra. Sen var det ju så att bloggen inte ville som jag ville och designen gick åt skogen hur många gånger som helst. Då blev jag sur och bestämde mej för att inte skriva mer förrän min nya design var på plats, och titta hur det blev!
Nu tänker jag verkligen inte byta på ett tag, så mycket som jag fick slita för att den här skulle ge med sej.
Den förlorade symbolen
Ja tack!
Dan Brown har äntligen gett ut en ny bok om Robert Langdon, den här gången är han tydligen inblandad i nåt med hemliga frimurare. Boken heter Den förlorade symbolen, och som jag fattar det har den haft premiär idag (fick mejl från Bokus). Jag bara ÄLSKAR dom andra två böckerna som handlar om Langdon. Självklart tyckte jag att I cirkelns mitt också var underbar (fast den inte handlar om Robert Langdon). Gåtornas palats har jag dock inte läst än, trots att jag har den här hemma i bokhyllan. Kanske ska ta och läsa den? Alla andra har ju varit bra och sjukt spännande.
Åter igen; ja tack!
Dan Brown har äntligen gett ut en ny bok om Robert Langdon, den här gången är han tydligen inblandad i nåt med hemliga frimurare. Boken heter Den förlorade symbolen, och som jag fattar det har den haft premiär idag (fick mejl från Bokus). Jag bara ÄLSKAR dom andra två böckerna som handlar om Langdon. Självklart tyckte jag att I cirkelns mitt också var underbar (fast den inte handlar om Robert Langdon). Gåtornas palats har jag dock inte läst än, trots att jag har den här hemma i bokhyllan. Kanske ska ta och läsa den? Alla andra har ju varit bra och sjukt spännande.
Åter igen; ja tack!
Mynta + Fikon = Falskt
Jag och Dennis gick till Ica och köpte glass som vi skulle mumsa på när vi skulle kolla på film. Det var extraerbjudande på Siaglass (3 för 25 kr), så vi köpte Ägglikör, Kaktus Lime sorbet och Mynta Fikon. Vi satte oss och började kolla på Populärmusik från Vittula och till det bestämde vi oss för att prova den sistnämnda glassen, alltså den med smak av mynta och fikon.
Nej, den var inte god.
Mintsmak med blandning av nåt som knappt smakade nånting (fikon, antar jag), men som hade en väldigt mystisk konsistens. Inte min favorit alls.
Men för den som gillar mint och typ... segt skal kan säkert den här glassen funka bra.
Nej, den var inte god.
Mintsmak med blandning av nåt som knappt smakade nånting (fikon, antar jag), men som hade en väldigt mystisk konsistens. Inte min favorit alls.
Men för den som gillar mint och typ... segt skal kan säkert den här glassen funka bra.
Jag hjärta lillen
Alla älskar lillen!
Med hälsning från Telia
Ny dag, nya möjligheter.
Dom orden gillar jag! Det känns bra att tänka på att om nåt gick fel igår, kan man alltid fixa det idag. Eller om det var nåt som var riktigt bra, då kan man göra det igen.
Jag ska snart ta på mej jacka och skor, ta datorväskan över axeln och gå till Pernilla och spendera några timmar med att skriva på grupparbetet. Sen ska vi gå till skolan och träffa rekryterarna och diskutera lite till. Och sen hoppas jag att det har kommit en liten telefonräkning när jag kommer hem. Inte för att det är kul att få räkningar, men hellre nu än att den kommer sen och är GIGANTISK. Ja, jag ska väl inte hoppas för mycket, den kanske är gigantisk nu med (jag vet att jag har ringt ganska mycket sen augusti när jag bytte till telia). Men, det ska nog gå bra! Sen när räkningen kommer varje månad kommer den inte vara lika hög!
Dom orden gillar jag! Det känns bra att tänka på att om nåt gick fel igår, kan man alltid fixa det idag. Eller om det var nåt som var riktigt bra, då kan man göra det igen.
Jag ska snart ta på mej jacka och skor, ta datorväskan över axeln och gå till Pernilla och spendera några timmar med att skriva på grupparbetet. Sen ska vi gå till skolan och träffa rekryterarna och diskutera lite till. Och sen hoppas jag att det har kommit en liten telefonräkning när jag kommer hem. Inte för att det är kul att få räkningar, men hellre nu än att den kommer sen och är GIGANTISK. Ja, jag ska väl inte hoppas för mycket, den kanske är gigantisk nu med (jag vet att jag har ringt ganska mycket sen augusti när jag bytte till telia). Men, det ska nog gå bra! Sen när räkningen kommer varje månad kommer den inte vara lika hög!
Om jag inte var tvungen
Det känns som om det inte finns mycket tid för datorn, och ändå får jag inte så mycket gjort som jag skulle vilja. Nu ska jag i alla fall sitta här och plugga, skriva om saker ur böcker som jag inte skulle vilja läsa om jag inte var tvungen.
Men det här ska nog bli bra. Det tror jag.
Men det här ska nog bli bra. Det tror jag.
Winter
I should know who I am by now
I walk
The record stands somehow
Thinking of winter
Your name is the splinter inside me while I wait
And I remember the sound of your November downtown
And I remember the truth
A warm December with you but I don't have to make this mistake
And I don't have to stay this way
If only I would wake
The walk has all been cleared by now
Your voice is all I hear somehow
Calling out winter
Your voice is the splinter inside me while I wait
And I remember the sound of your November downtown
And I remember the truth
A warm December with you but I don't have to make this mistake
And I don't have to stay this way
If only I would wake
I could've lost myself in rough blue waters in your eyes
And I miss you still
And I remember the sound of your November downtown
And I remember the truth
A warm December with you but I don't have to make this mistake
And I don't have to stay this way
If only I would wake
- Joshua Radin
Fröken bekväm
Igår blev det inget mer bloggande, när jag kom hem från Pernilla var jag för lat för att ens plocka upp datorn ur sin väska (vilket borde vara höjden av lathet). Pluggadet gick i alla fall bra, vi kom en bra bit på vägen och det känns mycket bra.
Idag ska vi åka hem till Dennis mormor och äta, mums! Det blir alltid nåt gott hemma hos henne. Sen ska vi åka en sväng till Tuna Park, där jag tänker försöka köpa nån liten leksak till lillen. Jag tror att han är uttråkad, och det vill vi ju inte att han ska vara.
Sen ska jag vara duktig och baka en morotskaka idag. Får se om det blir gott, men jag hoppas hoppas hoppas. Det är ju så sjukt gott, men så sjukt dyrt (om man ska äta det ute). Har hittat en recept som verkar bra, det hittar ni här.
Och just det, för den som inte har smakat Oboy Dark, tycker jag ska göra det! Provade det idag, fick nämligen med mej ett paket hem från mamma sist jag var hemma. Gottgott!
Idag ska vi åka hem till Dennis mormor och äta, mums! Det blir alltid nåt gott hemma hos henne. Sen ska vi åka en sväng till Tuna Park, där jag tänker försöka köpa nån liten leksak till lillen. Jag tror att han är uttråkad, och det vill vi ju inte att han ska vara.
Sen ska jag vara duktig och baka en morotskaka idag. Får se om det blir gott, men jag hoppas hoppas hoppas. Det är ju så sjukt gott, men så sjukt dyrt (om man ska äta det ute). Har hittat en recept som verkar bra, det hittar ni här.
Och just det, för den som inte har smakat Oboy Dark, tycker jag ska göra det! Provade det idag, fick nämligen med mej ett paket hem från mamma sist jag var hemma. Gottgott!
Jag är beteendevetare och har köpt ny säng
Jupps, igår åkte jag, Dennis och hans pappa till Jysk och hämtade vår nya säng som hade kommit. Min 120-säng har funkat bra, men det känns som att ska vi sova tillsammans i den varje natt (+ kise) så blir det ett gränsfall om den räcker. Så, en 160-säng blev det istället, och vi har sovit jättebra inatt, alla tre!
Nu ska jag snart iväg till Pernilla och skriva beteendevetardelen till grupparbetet. Hoppas vi får mycket gjort idag, men det tror jag absolut! Vi planerar att jobba på det mellan kl. 12-16 och det är ju fyra timmar så... Får vi inget gjort så är det illa. Mycket illa.
Måste förresten handla lite idag med. Vi Har typ inget pålägg, inget bröd (förrutom rostbröd), ingen mjölk och ingen juice. Snart är Akilles-maten slut med, då blir han ledsen.
Så, min frukost idag betod av rostbröd (som inte var rostat) och kokt ägg. Till det fick jag dricka saft. Hmm...
Nu ska jag snart iväg till Pernilla och skriva beteendevetardelen till grupparbetet. Hoppas vi får mycket gjort idag, men det tror jag absolut! Vi planerar att jobba på det mellan kl. 12-16 och det är ju fyra timmar så... Får vi inget gjort så är det illa. Mycket illa.
Måste förresten handla lite idag med. Vi Har typ inget pålägg, inget bröd (förrutom rostbröd), ingen mjölk och ingen juice. Snart är Akilles-maten slut med, då blir han ledsen.
Så, min frukost idag betod av rostbröd (som inte var rostat) och kokt ägg. Till det fick jag dricka saft. Hmm...
En dag som kan bli bra
Idag när jag vaknade kändes det faktiskt som att dagen kunde bli riktigt bra och att jag faktiskt kunde få ordning på allt. Sen kändes det ungefär som att jag ramlade på en trottoar, rullade ut på vägen och skrapade upp allt skinn på kroppen och sen blev överkörd av en 200 ton tung långtradare.
Typ.
Men sen ringde jag Ingrid och vi sa att vi skulle träffas i skolan lite tidigare, och då kändes det som plåster på såren. Tack, sötaste Ingrid!
Typ.
Men sen ringde jag Ingrid och vi sa att vi skulle träffas i skolan lite tidigare, och då kändes det som plåster på såren. Tack, sötaste Ingrid!
Vovven
Saknar Ivanhoe.
Älskar dej, sötnos!
Läs inte detta
Usch, jag vet inte varför jag skriver. Har egentligen ingenting vettigt att skriva, och då blir i alla fall inget bra.
Jag måste säga att det tråkigaste jag vet är gnälliga inlägg i bloggen där det skrivs om något som inte ens är värt att klaga över, och därför försöker jag alltid hålla mej borta från det. Men just nu känns det inte helt okej.
Jag vill kunna åka hem när jag vill, kunna sova längre på morgonen, ha nån som alltid lagar maten åt mej och jag vill att det ska finnas nån som tvättar mina kläder. Men mest av allt vill jag ha mindre att göra i skolan.
Och jo, jag har det jättebra, och för det mesta är det både spännande och mysigt att ha flyttat hemifrån.
Men det kan inte alltid kännas helt okej.
Förlåt för att jag är gnällspik, det ska inte upprepas.
Jag måste säga att det tråkigaste jag vet är gnälliga inlägg i bloggen där det skrivs om något som inte ens är värt att klaga över, och därför försöker jag alltid hålla mej borta från det. Men just nu känns det inte helt okej.
Jag vill kunna åka hem när jag vill, kunna sova längre på morgonen, ha nån som alltid lagar maten åt mej och jag vill att det ska finnas nån som tvättar mina kläder. Men mest av allt vill jag ha mindre att göra i skolan.
Och jo, jag har det jättebra, och för det mesta är det både spännande och mysigt att ha flyttat hemifrån.
Men det kan inte alltid kännas helt okej.
Förlåt för att jag är gnällspik, det ska inte upprepas.
Förtvivlan och Cosmopolitan
Vaknade upp imorse och ville inte inte inte lämna sängen. Mörkt ute och sängen var varm, men Dennis gick upp och tände i taket (något som han tyvärr har börjat med dom senaste veckorna) och då var det vara att släpa sej upp. Tro det eller ej, men jag började nästan gråta av förtvivlan, och inte förrän jag klev ur duschen kändes det lite okej igen.
I skolan började föreläsningen hyffsat bra (även om det alltid blir segt efter en stund), och efter lunch var det dags för seminarie och grupparbete. Även här har jag känt mej förtvivlad och förvirrad, men tack vare Pernilla som jag jobbar med, kändes även det okej efter vårt samtal idag. Ska fortsätta tillsammans imorgon, och sen planerar jag att skriva en del i helgen, och sen på tisdag ska vi träffas igen och få ordning på allt. Underbar människa, Pernilla.
Fick min första Cosmopolitan-tidning i brevlådan idag också. Det gjorde min dag!
I skolan började föreläsningen hyffsat bra (även om det alltid blir segt efter en stund), och efter lunch var det dags för seminarie och grupparbete. Även här har jag känt mej förtvivlad och förvirrad, men tack vare Pernilla som jag jobbar med, kändes även det okej efter vårt samtal idag. Ska fortsätta tillsammans imorgon, och sen planerar jag att skriva en del i helgen, och sen på tisdag ska vi träffas igen och få ordning på allt. Underbar människa, Pernilla.
Fick min första Cosmopolitan-tidning i brevlådan idag också. Det gjorde min dag!
Suss
Jag skulle vara duktig och läsa idag från att jag kom hem från skolan till när Dennis kom hem från jobbet, och sen kunde vi laga mat. Jag satte mej typ kl. 14 och började läsa, men kl. 14.30 blev jag så sjukt trött och tänkte att jag kunde vila 10 min och sen fortsätta läsa. Ajaj Elina, vad hände? Jo, jag somnade och vaknade inte förrän Dennis kom hem och hittade mej och Akilles sussandes i sängen. Sen gjorde vi pannkakor, och fick besök av Lena en stund, mysigt. Vi provade också vår nya blåbärssylt som vi köpte på marknaden.
Nu får jag dock läsa som en get ikväll. Eller ja, en stund i alla fall. Någon timme blir bra!
Nu får jag dock läsa som en get ikväll. Eller ja, en stund i alla fall. Någon timme blir bra!
Så som i himmelen
Nu har vi invigt våra nya foppatofflor! Tvättid sen kl. 16.00 och där emellan har vi hunnit äta pizzarester från igår och börjat kolla på Så som i himmelen. Det är nog den finaste svenska filmen som nånsin har gjorts. Jag kollade på den förra helgen när jag var hemma i Gislaved (har sett den flera gånger innan), men Dennis har aldrig sett den, och jag skulle kunna se den hur många gånger som helst. Favoriten i hela filmen är nog Tore, som spelas av André Sjöberg. Han gör rollen nåt så sjukt bra, och man måste bara tycka om honom.
Nu ska vi snart ner i källaren och hämta tvätten och sen ska vi fortsätta kolla på film!
Nu ska vi snart ner i källaren och hämta tvätten och sen ska vi fortsätta kolla på film!
Inga mandlar
Det blev inga kanderade mandlar idag, vi orkade inte för det var lite för dyrt och vi blev snåla. Eller ja, egentligen var det väl inte jättedyrt, men vi köpte så mycket annat. Foppatofflor (rosa till mej och gröna till Dennis), en ljuslykta, kokosbollar och korv. Inte för att jag vet vad det var för korv, men det var typ sån korv man har på mackan, och det var 5 för 100 kronor, och det var bra.
Sen kom vi hem och gick till American pizza (igen) och åt oss mätta och glada. Sen gick vi hem hit igen med Rikard, och nu sitter dom båda männen och spelar datorspel på varsin dator, och jag sitter här och skriver om korv. Värsta datorgänget är vi.
Sen kom vi hem och gick till American pizza (igen) och åt oss mätta och glada. Sen gick vi hem hit igen med Rikard, och nu sitter dom båda männen och spelar datorspel på varsin dator, och jag sitter här och skriver om korv. Värsta datorgänget är vi.
Sötaste!
Sixten
Strängnäs marknad
Idag ska vi på till Strängnäs och gå på marknad. Så mysigt! Det är en gång om året, och väldigt mycket större än Gislaveds marknad. Planerade inköp för dagen är foppatofflor (att ha till tvättstugan), kanderade mandlar och annat marknadsgodis. Sen hittar jag säkert nåt annat litet skräp som man alltid gör på marknader. Vi får se.
Sen ska lilla Sixten åka på utställning i Varberg idag. Mamma har lovat att skicka sms under dagen och berätta hur det går. Det är bara att hoppas på det bästa, men vem kan ge honom dålig kritik, han som är så söt?
Sen ska lilla Sixten åka på utställning i Varberg idag. Mamma har lovat att skicka sms under dagen och berätta hur det går. Det är bara att hoppas på det bästa, men vem kan ge honom dålig kritik, han som är så söt?
Avund
Avund är en av dom sju dödssynderna.
Alla vet att avund är nåt som är dåligt. Att det är nåt som bara gör det värre för en själv. Och ändå känner man det nästan varje dag. Det kan vara något så simpelt som att man ser någon som hade råd med den tröjan man själv inte kunde köpa, eller det kan vara något så stort som att man skulle vilja byta liv med någon annan. Jag ska inte säga att alla känner avund, men utifrån erfarenhet (av mej själv och andra) så drar jag mina slutsatser. Ofta vågar man inte erkänna att det är avundsjuka, utan man trycker ner personen i fråga istället, för att det är lättare. Jag vet, för jag har själv känt så många gånger. Och kanske borde jag skämmas för att jag har gjort det, men jag erkänner i alla fall. Och det är väl det bästa jag kan göra. Sen får man istället tänka på vad man har och vara lycklig för det.
Då känns allt väldigt mycket bättre.
Alla vet att avund är nåt som är dåligt. Att det är nåt som bara gör det värre för en själv. Och ändå känner man det nästan varje dag. Det kan vara något så simpelt som att man ser någon som hade råd med den tröjan man själv inte kunde köpa, eller det kan vara något så stort som att man skulle vilja byta liv med någon annan. Jag ska inte säga att alla känner avund, men utifrån erfarenhet (av mej själv och andra) så drar jag mina slutsatser. Ofta vågar man inte erkänna att det är avundsjuka, utan man trycker ner personen i fråga istället, för att det är lättare. Jag vet, för jag har själv känt så många gånger. Och kanske borde jag skämmas för att jag har gjort det, men jag erkänner i alla fall. Och det är väl det bästa jag kan göra. Sen får man istället tänka på vad man har och vara lycklig för det.
Då känns allt väldigt mycket bättre.
Kramas?
Titta vad jag hittade på Parken zoo.
Nu rullar det på
Jag blev galen på min blogg igår, inget ville funka. Då blev jag sur och ville inte funka heller. Så, därför blev det inget bloggande igår.
Fick reda på igår att vi i min förra grupp blev godkända på första kursen. Yeeey! Det känns så bra, för nu kan man lägga det bakom sej och koncentrera sej på nästa kurs.
Nu ska jag diska lite!
Fick reda på igår att vi i min förra grupp blev godkända på första kursen. Yeeey! Det känns så bra, för nu kan man lägga det bakom sej och koncentrera sej på nästa kurs.
Nu ska jag diska lite!
Bedstemor
Idag har jag ingen direkt inspiration till att blogga. Vet liksom inte vad jag ska skriva, och det känns som att huvudet inte alls vill sammarbeta.
Har i alla fall pratat med Bedstemor idag (min farmor, för den som inte vet vad det betyder. Vi har alltid kallat henne det, det heter så på danska) och hon, min farbror L-P och hans fru Vigdis kommer och hälsar på nu på fredag. Det blir mysigt, även om dom inte stannar så länge. Men det är ju små stunder man ska ta vara på!
Nu är klockan snart 19.30 och då börjar Halv åtta hos mig (som jag för övrigt inte missade igår), så då blir det mys med Dennis framför tv:n. Kanske lite popcorn med? Får se.
Har i alla fall pratat med Bedstemor idag (min farmor, för den som inte vet vad det betyder. Vi har alltid kallat henne det, det heter så på danska) och hon, min farbror L-P och hans fru Vigdis kommer och hälsar på nu på fredag. Det blir mysigt, även om dom inte stannar så länge. Men det är ju små stunder man ska ta vara på!
Nu är klockan snart 19.30 och då börjar Halv åtta hos mig (som jag för övrigt inte missade igår), så då blir det mys med Dennis framför tv:n. Kanske lite popcorn med? Får se.
Fråga
Vad händer om man petar på Akilles när han sover?
Han går från platt läge
till att bli förnärmad
till att lägga sej och somna om.
Det händer ju så mycket spännande här en tisdagskväll...
Han går från platt läge
till att bli förnärmad
till att lägga sej och somna om.
Det händer ju så mycket spännande här en tisdagskväll...
Svensk utbildningshistoria
Min dag har än så länge bestått av dusch, äggmackor, läsning av Svensk utbildningshistoria, en snabb sväng på stan med Dennis moster Lena, mer läsning av Svensk utbildningshistoria, några kex och en energidricka. Nu tycker jag att jag förtjänar ett litet avbrott från min bok (som faktiskt är bättre än Liedman, men ändå inte värd att dö för, precis), och jag sitter nu och väntar på att Dennis ska komma hem med smör, så att jag kan baka en kaka som Clibbe bakade i helgen, men som jag tyvärr inte hann smaka på. Så, därför lovade jag mej själv (och mitt kakmonster till man) att göra den själv!
Och, jag är besviken på mej själv. Igår började Halv åtta hos mig på tv4 (ja, jag vet att jag är en tönt), och jag har sett fram emot det så mycket, det är så mysigt. Och vad gör jag? Jo, jag missar det! Kom på det idag, och det kändes inte okej. Det blir det ändring på ikväll!
Och, jag är besviken på mej själv. Igår började Halv åtta hos mig på tv4 (ja, jag vet att jag är en tönt), och jag har sett fram emot det så mycket, det är så mysigt. Och vad gör jag? Jo, jag missar det! Kom på det idag, och det kändes inte okej. Det blir det ändring på ikväll!
Förlåt mej, KENT!
Jag skäms, jag sitter faktiskt här och skäms. Sedan i torsdags har inte internet-kollen varit på topp, men imorse när jag klickade på internetikonen såg jag att min startsida hade ändrat utseende. Kent är nu en röd och vit syn, inte längre svart.
Och jag skäms, för jag glömde skriva i min blogg om den roligaste nyheten på länge; Kent släpper ett nytt album den 6 november! Albumet heter Röd, och verkar ha en väldigt spännande låtlista där Töntarna (som för övrigt släpps som fysiskt singel nu den 12 oktober, finns redan ute som digital) ingår.
Gissa vem som ska stå utanför Skivlagret när dom öppnar?
Är inte omslaget typ jättesnyggt?
Och jag skäms, för jag glömde skriva i min blogg om den roligaste nyheten på länge; Kent släpper ett nytt album den 6 november! Albumet heter Röd, och verkar ha en väldigt spännande låtlista där Töntarna (som för övrigt släpps som fysiskt singel nu den 12 oktober, finns redan ute som digital) ingår.
Gissa vem som ska stå utanför Skivlagret när dom öppnar?
Är inte omslaget typ jättesnyggt?
Mysigt från Bubbleroom
Klickade runt på Bubbleroom och hittade saker som nog skulle passa i min garderob.
Ja, tack!
Bubbleroom/H Tröja
229 kr
Bubbleroom/H Polo
349 kr
Brooker t-shirt
149 kr
Ja, tack!
Bubbleroom/H Tröja
229 kr
Bubbleroom/H Polo
349 kr
Brooker t-shirt
149 kr
Du har 20 olästa mejl
Oj vilken chock jag fick när jag äntligen fick igång min mejl. Förstår inte varför datorn ska tjura just när jag kommer hem och självklart inte har med min datorn just denna gången. Vi skulle ha mejlkontakt över helgen i min grupp, och mejlkontakt har det varit. 20 olästa mejl fanns i min inkorg. Varför kan inte mejl och blogg finnas på samma ställe? Min blogg har nog aldrig krånglat.
Hur som helst, idag är det inte fint väder längre. Frost hade det tydligen varit inatt med, men när jag vaknade kl. 9.30 var det bara grått och regnigt, och 5 grader varmt. Helt enkelt underbart. Not.
Men dåligt regn ska då inte få förstöra min fina helg när jag är hemma!
Hur som helst, idag är det inte fint väder längre. Frost hade det tydligen varit inatt med, men när jag vaknade kl. 9.30 var det bara grått och regnigt, och 5 grader varmt. Helt enkelt underbart. Not.
Men dåligt regn ska då inte få förstöra min fina helg när jag är hemma!
Överraskning
Vad jag har haft roligt idag!
Jag skulle ju gå till Clibbe idag och ha mysigt. Så, när jag gick hemifrån skickade jag ett sms till henne om att jag gick hemifrån (tar ca. 30-40 min att gå till henne). Hon svarade att jag kunde smsa henne när jag var vid kyrkan så skulle hon komma och möta mej. Så möttes vi till sist, och vi gick mot henne. Vi pratade på som vanligt, och så öppnar hon dörren och där står ALLA mina vänner och ropar "överraskning!". Och jag blev så glad, och förvånad, och självklart hade folk kameror framme och självklart lyckades dom fånga min reaktion på bild. Sen blev det kramkalas och bilfärd till skolan för att hälsa på vår gamla bildlärare Susanne, och efter det gick vi tvärs över vägen för att hälsa på vår egna Bosse, pensionerad bildlärare. Självklart hittade vi honom i sin ateljé, och där trängde vi alla in oss och bara satt och pratade om våra liv en bra stund. Sen åkte vi hem till Clibbe igen och hon lagade god mat och Maddes kamera flög runt i allas händer.
Kärlek till alla mina flickor ♥
Jag skulle ju gå till Clibbe idag och ha mysigt. Så, när jag gick hemifrån skickade jag ett sms till henne om att jag gick hemifrån (tar ca. 30-40 min att gå till henne). Hon svarade att jag kunde smsa henne när jag var vid kyrkan så skulle hon komma och möta mej. Så möttes vi till sist, och vi gick mot henne. Vi pratade på som vanligt, och så öppnar hon dörren och där står ALLA mina vänner och ropar "överraskning!". Och jag blev så glad, och förvånad, och självklart hade folk kameror framme och självklart lyckades dom fånga min reaktion på bild. Sen blev det kramkalas och bilfärd till skolan för att hälsa på vår gamla bildlärare Susanne, och efter det gick vi tvärs över vägen för att hälsa på vår egna Bosse, pensionerad bildlärare. Självklart hittade vi honom i sin ateljé, och där trängde vi alla in oss och bara satt och pratade om våra liv en bra stund. Sen åkte vi hem till Clibbe igen och hon lagade god mat och Maddes kamera flög runt i allas händer.
Kärlek till alla mina flickor ♥
Promenad
Vart tog hösten vägen?
När jag vaknade nu på morgonen och tittade ut trodde jag först att det hade snöat. Så var det ju (tack och lov) inte, men frost var det, och SVINKALLT. Inte konstigt attt jag var frusen igår kväll efter att ha åkt buss och haft väntetider utan min jacka. Det känns som att det var nyss jag satt i bikini på mitt rum för att det inte gick att ha på sej nåt utan att svettas ihjäl. Och nu ska jag ta fram vinterjackan. Helt sjuk.
I alla fall, jag ska gå ut med Ivanhoe om någon timme, och sen ska jag vandra till Clibbe. I vanliga fall hade det varit jobbigt att ta sej ända dit, men idag har jag inget som helst emot det. Det kommer bli så kul, och att se hela Gislaved på vägen dit gör mej absolut ingenting.
Gislaved
Det är nu 9 timmar och 50 minuter sen jag skrev mitt förra inlägg. Och under hela dagen har jag bara åkt buss, åkt buss och åkt buss. Jag trodde aldrig att jag skulle komma fram! Jobbigast är det i alla fall för mej dom 2-3 första timmarna, för då är det liksom ingen mening att försöka räkna ner, man blir bara deprimerad. Men, resan gick framåt och här är jag nu, hemma i Gislaved i soffan framför nyheterna. Och jag har precis ätit pasta och köttbullar och DET VAR GOTT.
Och jag kom på hur mycket jag tycker om vovven och hur mycket jag har saknat honom. Han sitter också i soffan, fast han fick inga köttbullar, så jag tyckte synd om honom och gav honom en bit pannkaka som fanns i kylen.
Och jag kom på hur mycket jag tycker om vovven och hur mycket jag har saknat honom. Han sitter också i soffan, fast han fick inga köttbullar, så jag tyckte synd om honom och gav honom en bit pannkaka som fanns i kylen.
Bussfärd
Igår blev kvällen mycket lyckad. Jag fick dock skoskav typ direkt, trots att jag hade plåstrat om mina tår i förebyggande syfte. Men roligt var det ändå, och skoskav får ju inte förstöra en hel kväll!
Nu har jag i alla fall packat klart och ska snart börja dra mej mot bussen. Datorn blir hemma den här gången (även fast jag har gratis internet både på ditresan och hemresan), jag orkar inte släpa på den. Så, det blir ljudbok på iPoden och vanlig hederlig bok i pappersformat. Får bara hoppas att resan går hyffsat snabbt, men det är ju trots allt ca. 8 timmars resa jag har framför mej.
Hejhej!
Nu har jag i alla fall packat klart och ska snart börja dra mej mot bussen. Datorn blir hemma den här gången (även fast jag har gratis internet både på ditresan och hemresan), jag orkar inte släpa på den. Så, det blir ljudbok på iPoden och vanlig hederlig bok i pappersformat. Får bara hoppas att resan går hyffsat snabbt, men det är ju trots allt ca. 8 timmars resa jag har framför mej.
Hejhej!