Så sant

"Det är bättre att vara en lidande Sokrates
än ett belåtet svin"

-John Stuart Mill
                                                                                    

Faith



Se, det går även utan den perfekta kroppen.
                                                                                    

Inte coolt!

Hittade nyss en artikel på Aftonbladet om en 11-årig flicka i Bulgarien som nyligen har blivit mamma. Jag förstår inte, och jag kommer aldrig förstå. Visst, i Sverige har vi det inte så, men jag kan inte låta bli att tycka att det är så hemskt! I artikeln står det att flickan säger "Nyss lekte jag med mina leksaker, men nu är min baby min leksak". Ehm, nej? Bara där ser man att det är nåt som inte stämmer.
Man kan tycka olika om hur tidigt man bör skaffa barn, men jag tror att alla håller med mej om att 11 år är för tidigt.
Artikeln finns att läsa här.
                                                                                    

Avund

Avund är en av dom sju dödssynderna.
Alla vet att avund är nåt som är dåligt. Att det är nåt som bara gör det värre för en själv. Och ändå känner man det nästan varje dag. Det kan vara något så simpelt som att man ser någon som hade råd med den tröjan man själv inte kunde köpa, eller det kan vara något så stort som att man skulle vilja byta liv med någon annan. Jag ska inte säga att alla känner avund, men utifrån erfarenhet (av mej själv och andra) så drar jag mina slutsatser. Ofta vågar man inte erkänna att det är avundsjuka, utan man trycker ner personen i fråga istället, för att det är lättare. Jag vet, för jag har själv känt så många gånger. Och kanske borde jag skämmas för att jag har gjort det, men jag erkänner i alla fall. Och det är väl det bästa jag kan göra. Sen får man istället tänka på vad man har och vara lycklig för det.
Då känns allt väldigt mycket bättre.
                                                                                    

Idol 2009

Har precis kollat på Idol 2009 på tv. Satt och skrattade som mest när jag kom att tänka på att "vad är det egentligen som är så roligt?". Det är så många som kommer dit och tror att dom faktiskt har en chans, och så är dom helt tondöva. Och detta sitter vi hemma i soffan och skrattar åt. Även jag gör det, så jag tänker inte skylla ifrån mej. Men egentligen är det dålig stil och man borde kanske bojkotta hela programmet bara för att. Och ändå sitter man där igen, precis som förra året. Tåls att tänka på.

Idag är min fredag, och imorgon är det fredag för alla. Sen är det lördag för alla, och dagen efter det är det lördag för mej igen, och när alla andra har måndag har jag söndag. Ungefär.
Man måste älska att vara student, trots att Liedman är långsamt självmord.
                                                                                    

En bok om mej

Hur många gånger varje dag använder man ordet "jag"?
Det är alltid en massa om vad jag vill, hur jag känner, vad jag uppfattar, hur jag kanske misstolkade, att jag hade rätt, vad jag tycker, vad jag inte tycker och att jag nån gång ska få säga vad jag vill.
Men är det kanske det livet handlar om? Det är jag som lever mitt liv, alltså handlar det om mej. Eller?
Jag brukar försöka se det hela som en bok. En bok handlar aldrig om en enda person (det skulle ju bli alldeles fruktansvärt tråkigt och enformigt), det finns alltid andra person, även om dom bara är med i ett kapitel eller två.
Jag ser inte mej själv som egoistisk, men jag måste tänka på att min bok inte bara handlar om mej, utan även om andra. Trots att jag innehar huvudrollen, förtjänar alla andra roller att vara lika välskrivna som min.
Bara en tanke.
                                                                                    

Funderingar för himlakroppar

Jag har återigen funderat, och för att låta sådär filosofisk igen har jag kommit på att livet kan liknas en månlandning.
Oj, det låter flummigt, jag vet. Men tänk på det, livet kan ibland kännas tyngdlöst, men trots det så väger allt faktiskt lika mycket ändå, hur mycket man än låtsas om att det inte är så. En resa till månen kan kännas bra, men förr eller senare måste man ändå komma ner på jorden igen.
Tänk på det.
                                                                                    

Tänker efter

Andas värmen.
Tänker stundom på det negativa, studom på det positiva.
Det positiva väger över, men det negativa finns.
Det positiva vinner till slut, så som det alltid gör.
Äter en ahlgrens bil, och två till.
En grön, en vit, en rosa.
Andas värmen.
                                                                                    

Visdomsord

Jag ska nu citera en mycket klok man; min pappa.
"Det finns små problem, och det finns stora problem"
Nu när jag har jobbat, har jag (som vanligt vid fabriksbänken) haft tid att tänka. Och idag slog det mej hur dum jag kan vara. Mina problem är nog oftast inte ens hälften så stora som jag tror. Det är bara vad jag gör dom till, alltså; problem är inte större än vad man själv vill att dom ska vara. Jag borde verkligen fundera på det varje gång jag anser att jag har ett problem som gör  att jag tycker att jag på något sätt har det sämre än vanligt. Istället borde jag fokusera på sådant som är bra, det kan vara vad som helst, t.ex. hur solen lyste varmt i mitt ansikte, hur mjuk hundens päls kändes när han kom emot mej, hur bra det kändes att äntligen få åka hem från jobbet efter en dags slit m.m.
Självklart kan vissa dagar endast kännas jobbiga och negativa, men det är då det gäller att tänka på att det är bara en dag, och att imorgon är en ny dag och det är bara att hoppas på att den bli bättre.
                                                                                    

Mr. X

För att återgå till det jag sist skrev om kärlek.
Förrutom Dennis finns det en man till i mitt liv som jag älskar. Kanske inte på samma sätt som jag älskar Dennis, men det är ren kärlek rakt igenom. För att inget ska missförstås, eller nån form av konflikt ska uppstå, har jag bestämt mej för att kalla honom för mr. X. Det känns egentligen lite tragiskt att jag gör det, men en dag ska han få veta vem han är. 
När jag flyttar kommer jag att lämna mr. X kvar.
Saknaden kommer att göra så ont när jag inte ser honom varje dag. Jag vet att det inte är för alltid jag säger hejdå, men avståndet blir så stort, och det är något jag inte är van vid.
Mr. X betyder så fruktansvärt mycket för mej, och det kommer ingen kunna ändra på.
Alltså; jag älskar mr. X.

                                                                                    

Funderingar på resande fot

Jag har nu under en tid funderat på ord och deras betydelse, och hur ofta jag uttrycker mej felaktigt utan att tänka på vad ordet i fråga egentligen innebär. Ord som hata, älska, sårad och besviken är bara exempel på ord jag använder väldigt ofta.
Om jag tänker efter, riktigt riktigt noga, hur många gånger har jag verkligen blivit sårad på riktigt? Inte många. Det handlar bara om att jag tar åt mej för mycket.
När blev jag verkligt besviken senast? Jag vet inte. Jag bryr mej för mycket om saker som inte alltid är så hemska som jag tror.
Hur många gånger har jag haft orsak till att känna riktigt hat? Jag tror inte att jag har gjort det någon gång. Hat är ett extremt ord, och jag tror inte att jag egentligen har en aning om vad det innebär.
Och sen har vi älska. Älska ska man vara försiktig med att säga, för det om något kan annars resultera i besvikelse och att man blir sårad.
Jag har länge undrat vad det innebär att älska. Det enda jag jag kan komma fram till (som låter vettigt) är att riktig kärlek är den kärlek som det inte finns någon utväg från.

Tänk om jag kunde flytta mej tillbaka till antikens Grekland och filosofera.
                                                                                    

Kan man smaka på en regnbåge?

En regnbåge så klar
Med färger så fina
Jag nu vill uttrycka en av frågorna mina;
Kan man smaka på den?
Smaker som godis, smaker av livet
Sådant som inte alltid är givet
Första färgen är blå
Den påminner mej om när vi var små
Andra färgen är grön
Som tar mej tillbaka till en äng så skön
Gul är färgen nummer tre
Som bara solens strålar kan ge
Sista färgen är röd
Som representerar regnbågens yttersta stöd
Mitt emellan andra färger finns, jag vet
Men detta var det enda jag kom på hur jag än slet

Haha, okej seriöst. Jag hade dålig fantasi, och fick av en viss person tipset om att skriva om godis. Dålig prestation, men jag orkade inte göra det ordentligt :D
Ska ta en bilfärd till Linköpings sjukhus imorgon och samtala med en kirurg. Jag håller en tumme (två ger otur har jag hört) för att han inte ska dissa mej.



                                                                                    

Analysera mera

Nu sitter jag här i en liten datorsal i en stor skola i en liten stad och tänker stora tankar.
Jag tänker på att jag snart har muntlig redovisning i nutida konst, jag har inlämning i filosofi där jag skriver om "Bör man vara dum?", och jag har en analys som ska lämnas in till bild-fördjupningskursen denna veckan.
Den som sa att sista tiden innan studenten är sysslolös måste vara lite störd. Eller i alla fall har den personen inte gått på Gislaveds gymnasium.
Jag tänker också på flyttkartonger, och försöker organisera i förväg i mitt eget huvud hur allt ska packas. Jag funderar också på vad jag måste önska mej i födelsedagspresent som kan vara bra att ha i lägenheten.
Och jag tänker på hur bra det kommer kännas att ta studenten.

Hejhej!
                                                                                    
Nyare inlägg