Nu är stygnen borta! Dock inte helt utan protester från den lilla, hon var x antal gånger värre när veterinären skulle ta bort stygnen än vad hon var när jag och Christoffer försökte. Men till slut var dom borta, och jag var rädd att Isolde skulle vara sur resten av kvällen, men efter några godisbitar var tjurigheten som bortblåst och hon var lika mysig som vanligt.

Jag passade också på att kolla hos veterinären hur mycket Isolde ska väga när hon är helt fullvuxen, och om den norska skogskatten i henne får bestämma så ska hon väga 5-7 kg. Det är en bit kvar, då hon nu bara väger typ... 3 kg! Min lilla skrutta ♥

 

Idag är det en sån där dag som bara är seg. Jag kommer liksom ingen vart, och jag känner inte för att jag göra nånting. Kanske är protester från mej med? Jag antar att det går över, för så här kan man ju inte ha det!

Det blev inget av att ta bort Isoldes stygn igår. Och inte för att vi inte försökte, nejdå. Christoffer kom hit och började med att fixa en dörr som gnisslade (♥), sen fikade vi en stund för att sen ta oss an uppgiften med katten. Isolde bestämde sej dock för att vara tvärtemot; hon ålade sej, skrek och pep, bet Christoffer, sprang och gömde sej och var allmänt tjurig. Så, vi åkte till veterinären för att få hjälp, och han var självklart inte på mottagningen under eftermiddagen. Så jag fick ringa i morse, så nu ska jag och Isolde dit ikväll. Envisa kise.

 

Jag har nu tagit tag i mitt pluggande ordentligt. Jag missade ju en liten tenta i våras, och jag säger liten för att den bara är på 4.5 hp. Annars är den banne mej inte liten, det är hur mycket som helst som ska in, och krångligt är det.

Kvantitativ metod, usch.

Imorgon är en stor dag för Isolde, för då blir hon av med sina stygn! Hon kastrerades för två veckor sen, och nu ska såret ha läkt fint. Bror Christoffer kommer hem till mej imorgon och hjälper till, så det ska nog gå bra.

Idag har varit en hemma-dag för mej, det har regnat konstant och jag har hållit mej inomhus och tvättat, fixat lite i lägenheten och läst. Och suttit lite framför tv:n, såklart!

Nu har jag bestämt mej. Jag sätter punkt, gränsen är överskriden.

Från och med nu handlar mitt liv om det jag vill att det ska handla om, och dom jag vill ha i mitt liv håller jag nära mej. Det som har hänt, har hänt. Och det går inte att ändra på. Bara att acceptera och gå vidare.