Idag fick jag en sån där känsla igen, att allt kändes så bra. Jag och Ingrid diskuterade att jag ska på operation nästa vecka och att jag då missar föreläsningar i skolan. Då fick jag frågan av en annan klasskompis vad jag skulle operera, och jag svarade helt naturligt och förklarade. Och nu, idag, kan jag inte förstå varför jag aldrig har kunnat göra så innan. Det är ju så enkelt, och man mår mycket bättre. Det kan jag verkligen rekommedera till alla som har ett handikapp, eller nåt annat som man har skämts för; prata om det. Människor runt om reagerar inte som man tror. Det är ingen som skrattar, och det är ingen som tycker att man är konstig. Dom får bara en orsak mindre att undra och prata bakom ryggen.