Hej och hå, nu är jag nästan normal igen. Jag var i Linköping idag på återbesök hos kära dr. Nylander, och snäll som han var så klippte han bort mitt gips. Han kollade hur väl jag kunde böja på armbågen, och jag vågade nästan inte tro honom när han sa att det såg jättebra ut och att han inte behövde gipsa om. Hallå, inte gipsa om! Två veckor räckte, och för mej kändes det som en evighet. Armen är lite blå på några ställen för att gipset klämde, det känns lite stelt och konstigt och min tumme sover lite lätt, men allt är bättre än gips.

Däremot fick jag veta resultaten på tentan igår. Ett stort, fett U. Underkänd alltså, och jag kan fortfarande inte förstå hur och varför. Som jag kämpade. Jag ska i alla fall försöka få ut den imorgon (utan kvitto) och se vad jag behöver plugga på. Och så nästa tenta med. Plugg plugg plugg. Men med hjälp av käraste Ingrid så kommer det säkert att gå bra. Så glad och tacksam för att hon finns ♥