Nu ska jag berätta historien om min iPod.
Jag fick den i julklapp av min mamma år 2006. Jag var överlycklig, men när jag öppnade lådan, var den tom. Jag trodde att det var ett skämt. Sämsta skämtet i världen. Det visade sej dock att det inte var ett skämt, det var bara personalen på Expert i Tranemo som hade missat att lägga i iPoden. Mamma åkte dit några dagar senare och skulle fixa, och kom sen hit till Gislaved med den. När jag öppnade lådan den här gången, var det en iPod i, men inte den som bilden visade. Det var en svart iPod av första generationen med 2 gb minne. "Min" iPod skulle vara av andra generationen med ett minne av 4 gb. Jag var besviken och skulle några dagar senare åka för första gången till Dennis, och ville självklart ha med min nya iPod. Mamma ringde till Expert och skällde ut dom, och det slutade med att en därifrån kom hem hit med en ny, denna gången en med 8 gb minne, som ursäkt för alla problem.
Hur som helst, jag och min iPod har varit med om mycket tillsammans och den har hängt med mej överallt. Nu sjunger den nog tyvärr dock på sista versen. Den har återuppstått från dom döda många gånger, och det är mer än en gång jag har trott att hoppet var ute. Nu tror jag däremot att den inte har så många liv kvar.
Nästa investering blir nog kanske en iphone, fast inte nu. Eller jo, vinner jag en miljon, så visst.