Jag har återigen funderat, och för att låta sådär filosofisk igen har jag kommit på att livet kan liknas en månlandning.
Oj, det låter flummigt, jag vet. Men tänk på det, livet kan ibland kännas tyngdlöst, men trots det så väger allt faktiskt lika mycket ändå, hur mycket man än låtsas om att det inte är så. En resa till månen kan kännas bra, men förr eller senare måste man ändå komma ner på jorden igen.
Tänk på det.