Jag har nu under en tid funderat på ord och deras betydelse, och hur ofta jag uttrycker mej felaktigt utan att tänka på vad ordet i fråga egentligen innebär. Ord som hata, älska, sårad och besviken är bara exempel på ord jag använder väldigt ofta.
Om jag tänker efter, riktigt riktigt noga, hur många gånger har jag verkligen blivit sårad på riktigt? Inte många. Det handlar bara om att jag tar åt mej för mycket.
När blev jag verkligt besviken senast? Jag vet inte. Jag bryr mej för mycket om saker som inte alltid är så hemska som jag tror.
Hur många gånger har jag haft orsak till att känna riktigt hat? Jag tror inte att jag har gjort det någon gång. Hat är ett extremt ord, och jag tror inte att jag egentligen har en aning om vad det innebär.
Och sen har vi älska. Älska ska man vara försiktig med att säga, för det om något kan annars resultera i besvikelse och att man blir sårad.
Jag har länge undrat vad det innebär att älska. Det enda jag jag kan komma fram till (som låter vettigt) är att riktig kärlek är den kärlek som det inte finns någon utväg från.

Tänk om jag kunde flytta mej tillbaka till antikens Grekland och filosofera.