Jag ska nu citera en mycket klok man; min pappa.
"Det finns små problem, och det finns stora problem"
Nu när jag har jobbat, har jag (som vanligt vid fabriksbänken) haft tid att tänka. Och idag slog det mej hur dum jag kan vara. Mina problem är nog oftast inte ens hälften så stora som jag tror. Det är bara vad jag gör dom till, alltså; problem är inte större än vad man själv vill att dom ska vara. Jag borde verkligen fundera på det varje gång jag anser att jag har ett problem som gör  att jag tycker att jag på något sätt har det sämre än vanligt. Istället borde jag fokusera på sådant som är bra, det kan vara vad som helst, t.ex. hur solen lyste varmt i mitt ansikte, hur mjuk hundens päls kändes när han kom emot mej, hur bra det kändes att äntligen få åka hem från jobbet efter en dags slit m.m.
Självklart kan vissa dagar endast kännas jobbiga och negativa, men det är då det gäller att tänka på att det är bara en dag, och att imorgon är en ny dag och det är bara att hoppas på att den bli bättre.