Jag tänkte bara meddela att jag idag har gjort något jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag hade redovisning för hela min klass.
Egentligen är vi över 60 personer i min klass på det beteendevetenskapliga programmet, men eftersom en del av klassen ville göra en individuell (och mycket jobbigare) uppgift för att slippa redovisningen, var vi kanske 55 personer plus lärare idag. Och vi skulle redovisa. Och jag trodde aldrig att jag skulle klara det. Och jag HATAR att redovisa. Jag vet att jag har skrivit innan om att just hata är ett mycket starkt ord som man ska vara försiktig med att använda, men i detta fallet kan jag göra det med gott samvete: jag hatar att redovisa. Dessutom var självklart min grupp näst sist, vilket bara gör det hela ännu värre. Timmarna innan visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, och minuterna innan undrade jag när mitt hjärta skulle hoppa ut ur munnen på mej.
Men jag klarade det. Även om det gick lite halvdåligt då och då under min pratstund, så klarade jag det. Och efteråt kom Jocke (som var ungefär lika nervös som jag) flygande och gav mej världens största kram och ropade "Vi klarade det!". Då kändes det lite bättre. Och sen en jättebamsekram av Ingrid och det gjorde min dag.