Det är nu 9 timmar och 50 minuter sen jag skrev mitt förra inlägg. Och under hela dagen har jag bara åkt buss, åkt buss och åkt buss. Jag trodde aldrig att jag skulle komma fram! Jobbigast är det i alla fall för mej dom 2-3 första timmarna, för då är det liksom ingen mening att försöka räkna ner, man blir bara deprimerad. Men, resan  gick framåt och här är jag nu, hemma i Gislaved i soffan framför nyheterna. Och jag har precis ätit pasta och köttbullar och DET VAR GOTT.

Och jag kom på hur mycket jag tycker om vovven och hur mycket jag har saknat honom. Han sitter också i soffan, fast han fick inga köttbullar, så jag tyckte synd om honom och gav honom en bit pannkaka som fanns i kylen.