Jag är cp

Jag funderat en del på vad jag egentligen vill med min blogg. Vad ska jag skriva? Jag tycker själv att det är tjatigt att alltid babbla på om vad jag gjorde i skolan, vad jag åt till middag och vad jag ska göra imorgon. Jag tycker absolut att en blogg ska innehålla sånt, det är ju om sin vardag man ska skriva. Eller så kan man skriva vad man vill, bara man själv känner sej nöjd med det. Det är det som är problemet med mej; jag är inte helt nöjd. Ofta tänker jag på hur personligt man ska tänka i sin blogg. Jag är väl kanske lite tråkig, men jag tycker att man ska vara personlig till viss del, men inte för mycket.
Men om jag nu ska vara personlig då, vad är det jag först borde säga? Jag vet själv svaret, och det kommer nu:
Jag är cp.
Det låter hårt när man säger det, men varför? Det har blivit ett skällsord för att "alla som är cp har inte alla tomtar på loftet". Verkar det så på mej? Nej. Jag kan lova att alla mina tomtar är på plats och dom kommer inte att försvinna heller. Och jo, en cp-skada (cerebral pares) sitter i huvudet, men det måste inte betyda att intelligensen inte finns där.
Jag har ofta haft svårt att prata om det, tyckt att det har varit pinsamt och trott att jag kunde gömma det. Lite svårt med tanke på att vänster arm och ben inte alls hänger med som jag skulle vilja.
Jag kan säga det igen: Jag är cp.
Hoppsan hejsan, jag sa det, och jag är fortfarande lika glad och lycklig för det.
Hej, jag heter Elina och jag är cp.
                                                                                    

Kommentarer
Postat av: Mamma

Du är stark Elina. Du har alltid fått kämpa och du lyckats fixa det mesta. När du var liten sa jag alltid att din envishet var din styrka och det skriver jag fortfarande under på. Se det som att du och alla vi som finns runt om dig har en uppgift i livet. Den är att förklara för alla andra vad cp innebär. Är vi bara lika envisa alla så ska vi säkert lyckas med. Saknar dig!



Kram

mamma

2009-10-26 @ 08:22:50
Postat av: Linda Vold

Elina!

Gud vilket starkt inlägg! Får tårar i ögonen. Vet inte varför...läste vad din mamma sagt också. Tänk att det finns så mycket känslor i en människas kropp. Jag själv ser inte ditt handikapp som någon big deal alls trots att det är fullt synlig...det man kanske glömmer bort är att människan med handikappet faktiskt ofta tycker det är en big deal. Och då spelar det ingen roll vad andra tycker.(vet inte om det är så i ditt fall men anar att det kan ha funnits liknande tankar hos dig genom din livstid) Självklart känns det bra om människor ser en för den man är oberoende av fysik, men ändå så tror jag att det sitter en liten djävul på våra axlar som säger saker vi inte vill höra. Nu har jag inget medfött handikapp så jag vet inte hur det är, men enligt mig har mer eller mindre alla någon form av handikapp. Mitt handikapp är att jag faktiskt är fet. Vissa människor har andra handikapp, för många är dom osynliga på utsidan...vet inte vilket som är att föredra...och det är bedrövligt att man ska behöva "försvara" sig för att människor är ignoranta! Det jag tror jag vill komma fram till är att även om man hatar sin kropp ibland, och lider oerhört, vilket handikapp man än må ha, så måste vi ändå tro att vi är fina, bra och älskvärda människor. Jag vet att du är det! Hej, jag heter Linda och jag är fet.

2009-10-28 @ 18:56:07
URL: http://www.luddan13.blogspot.com
Postat av: Karolin

Bra skrivet!



Men jag undrar en sak...Säger man: jag är cp? För cerebal pares är ju en sjukdom/ett handikapp/funktionsnedstättning... Och en sjukdom/ett handikapp/funktionsnedstättning är något som man har. "Jag har cp", eller är det inkorrekt?



"Jag är cp" låter som att du ÄR sjukdomen, vilket du inte är. Du är ju INTE sjukdomen - du är en fantastisk, unik individ.

2010-11-08 @ 17:35:47
URL: http://blogg.rambolina.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback