Inte ens fyra dagar med gips, och det har redan drivit mej till tårar. I två timmar har jag nu försökt somna med en arm som spänner sej och är lika envis som en tjurig femåring, och det gör ont. Så nu har jag gett upp och sitter framför tv:n med några överblivna fläskfilé-bitar och tittar på film. Så roligt har jag det.