Här sitter jag och väntar på att klockan ska bli tillräckligt mycket för att gå till skolan. Jag har läst det jag ska ha läst, och jag tänkte börja skriva på en del av hemtentan idag, men... Så kommer det där "men". Jag har inte ens tittat åt böckerna än, och varför vet jag inte. Jag känner bara ett stort motstånd till att ens börja. Me det är ju det, det är alltid jobbigast att börja skriva, sen brukar det gå bra. Och nu börjar tanken "jag gör det sen, jag har tid på mej" komma, och den är livsfarlig. För när det väl blir "sen" så finns det annat som ska hinnas med, och då ångrar man att man inte gjorde det när man hade tid. Men det tar emot vill jag lova.