Fortfarande är det sånt där väder som gör att jag älskar hösten! Löv i vackra färger, himlen är blå och solen skiner. Att det inte är särskilt varmt spelar mej ingen roll, så länge det inte regnar och är grått.
Dennis har gått och blivit förkyld, så han är hemma och håller mej sällskap. Mysigt med lite extra tillsammans-tid sådär mitt i veckan.

Har även fått en tid till sjukgymnasten med min axel. Det känns bra att äntligen få börja göra nåt åt det, även om det för tillfället känns ganska bra. Men i förebyggande syfte: ja tack!

Nu bär det av mot blodcentralen igen för att göra en god gärning! Ingrid har lovat att följa med, och sen tar vi bussen till Västerås för att köpa en liten bok. Vädret ser inte alltför dåligt ut, så det här skulle nog kunna bli en ganska bra dag.

Det var min fina uppdatering, det!

Lördag kväll.
Dennis är på kryssning med jobbet, så jag och Akilles är ensamma hemma i höstmörkret. Fast Ingrid kommer hit när hon har slutat jobba, och då äter vi pizza och filosoferar över livets mysterier. Det ska verkligen bli hur trevligt som helst, och det är verkligen behövligt när man är som jag och inte är van vid att vara hemma själv. Det har nog bara hänt två nätter sen vi flyttade hit. Men lite mysigt är det faktiskt ändå.

I torsdags var jag i Kungsör hos Sara för att bege mej ut (självklart med sällskap av henne) för att plocka svamp. Tur att hon känner till skogen, men trots det höll vi ändå på att gå vilse. Helt plötsligt kom vi tillbaka till bilen, vilket vi båda blev förvånade över, eftersom vi trodde att den skulle befinna sej nånstans bakom oss. Det blev i alla fall väldigt mycket svamp, säkert 7-8 liter, som jag sen torkade i ugnen, och en del blev stekta och infrysta. Nu känner jag dock inte för att äta svamp på ett tag. Jag menar, hela lägenheten luktade kantareller både i torsdags och igår.

Hur som helst har den här veckan gått fort. Plugg, plugg och mer plugg. Men på tisdag börjar psykologi-delen, och den har jag verkligen längtat efter! Ska bli kul att se om den lever upp till mina förväntningar.

Nu känns det verkligen som att hösten faktiskt är här. Jag är alltid dum och inbillar mej att september är en (sen)sommar-månad, och att det faktiskt SKA vara varmt. Men nej. Nu är det kallare, och vädergubben på TV4 sa innan att det skulle kunna bli nåt lätt snöfall i Norrland imorgon. Ja, Norrland, men ändå.

Dennis föräldrar och Sanna var här en sväng ikväll också, lagom efter att jag hade slutat skolan. Far Vidin försökte hjälpa mej med min dator och internetproblemet. Det verkar ha hjälpt för tillfället i alla fall, nu håller vi en tumme för att det ska fortsätta så med. Tack för hjälpen, Jocke!

Det här med bloggen går inte så bra nu, känner jag. Kan vara för att internet fortfarande inte vill funka, och jag får sitta och tjura med det ungefär en halv dag innan det hoppar igång. Och sen efter ca. 30 minuter så lägger det av igen, och så får jag börja om. Ska ta och slänga iväg ett mejl till NetOnNet nu när det funkar, och fråga vad jag ska göra åt saken.

Den här veckan har gått fort med en föreläsning i tisdags och ett väldigt bra seminarium i torsdags. Tur är att vi går i skolan imorgon och på onsdag, för på tisdag ska herr Nylander ringa mej för diskussion om en till operation. Tänker hålla en tumme för det.
Sen har jag också lyckats skrapa ihop två vuxenpoäng; ett genom att putsa fönster (!) för första gången i mitt liv, och ett för att jag gick och röstade igår (också nåt har aldrig gjort förr). Och mina fönster blev fina, och min röst blev nog bra den med, så yeey!

Inatt vaknade jag sådär som man kan vakna ibland, och låg och klappade Akilles. Sen hörde jag plötsligt hur nån ryckte i vår ytterdörr. Jag tänkte vänta en stund, men när personen utanför fortsatte rycka i dörren och dessutom ringa på, väckte jag skräckslaget Dennis för att jag själv inte vågande gå och titta efter. Dennis smög sej upp för att titta ut genom kikhålet för att se vad som hände, och jag tassade efter med mobilen i högsta hugg för att kunna ringa nån, vem vet jag inte. Det visade sej i alla fall att det var en man som smög runt och åkte i hissen upp och ner, och sen kom han från trapphuset och var utanför vår dörr igen. Så, antingen förlorande jag ett av mina poäng genom min feghet, eller så kan man vara både vuxen och livrädd.
Vad han ville vet jag fortfarande inte, men läskigt var det.

Idag känns det som att jag har hunnit med en hel del! Jag har skrivit del 2 till första hemtentan, och efter det har jag varit hos Ingrid en runda. På väg hem igen tänkte jag gå och handla fil, eftersom jag planerade att göra amerikanska pancakes till Dennis (som har det stressigt på jobbet för tillfället). När jag senare hade börjat göra smeten insåg jag att vi inte hade tillräckligt med bakpulver. Så det var bara att kuta iväg till affären igen. Och tur hade jag som lyckades få samma kassörska. Gissa om hon tyckte det var kul att jag kom tillbaka, och dessutom bara för att köpa bakpulver. Och betalade den "stora" summan med kort...

Åh, vad glad jag blev för Ingrids skull igår! Hon klarade sin tenta, och för det firade vi med att gå och fika på Smak. Hur mysigt som helst! ♥
Idag sitter jag återigen och väntar på att gå till skolan. Men som tur är så är det bara seminarium, vilket är roligare än föreläsning på eftermiddagar. Av någon anledning blir jag väldigt trött av att sitta och lyssna på eftermiddagen. Alltså; mycket bättre att diskutera saker och ting!

Nu blir det en tidig lunch. Jag hör minsann att ägget på spisen har börjat koka!

Här sitter jag och väntar på att klockan ska bli tillräckligt mycket för att gå till skolan. Jag har läst det jag ska ha läst, och jag tänkte börja skriva på en del av hemtentan idag, men... Så kommer det där "men". Jag har inte ens tittat åt böckerna än, och varför vet jag inte. Jag känner bara ett stort motstånd till att ens börja. Me det är ju det, det är alltid jobbigast att börja skriva, sen brukar det gå bra. Och nu börjar tanken "jag gör det sen, jag har tid på mej" komma, och den är livsfarlig. För när det väl blir "sen" så finns det annat som ska hinnas med, och då ångrar man att man inte gjorde det när man hade tid. Men det tar emot vill jag lova.

Nu är det äntligen helg igen, och det är härligt. Igår traskade jag hem till Muningatan mitt på dagen till Dennis stackars mamma som hade blivit kanonförkyld. Jag hjälpte till med lite allt möjligt inför kvällen, då Dennis först kom från jobbet, och sen kom Sanna och Jocke med så att vi alla kunde äta tillsammans. Sen bastade vi och spelade Geni, och jag och Dennis sov i gäststugan, precis som förr i tiden. Verkligen hur mysigt som helst.

Igår fick jag gå till tandläkaren också med min besvärliga visdomstand. Det dom gjorde åt saken var att slipa lite på visdomstanden i överkäken (som tydligen trycker på den i underkäken). Idag måste jag säga att jag känner ingen som helst skillnad från igår, det gör fortfarande lika ont. Det är ju verkligen SÅ kul att kasta pengar i sjön, verkligen.

Sen vill jag också säga grattis till Dennis pappa, som fyller år idag!

Idag har det varit seminarium i skolan, och jag tycker faktiskt att det gick bra. Jag är nöjd med att jag hann läsa boken vi skulle läsa, och därmed är jag i fas. Dennis och jag var nyss ute på kvällspromenad, och det var härligt. Och dessutom har en guppy o vårt akvarium fått två små bäbisar som är hur små och söta som helst!

(Det är inte jag som bestämde rubriken på inlägget. Tycker det är värt att tillägga)

Igår började skolan, vill jag lova. Hur kul som helst att träffa alla igen, men mindre kul att behöva läsa en hel bok tills imorgon. Men jaja, detta ska nog gå bra det med!
Hur fint väder som helst både igår och idag, inte jättevarmt, men ändå blå himmel och strålande sol. Perfekt när man precis börjar skolan... Men det har ju blivit några fina rundor utomhus med Ingrid och hennes dagmatte-vovve Sigge, så det passar mej utmärkt. Hela hösten kan gärna få vara så här, för min del.